“Självförbättring” hindrar dig från att utvecklas
Känner du igen känslan av att ständigt jaga en ouppnåelig standard? Att oavsett hur mycket du presterar, så känns det aldrig tillräckligt? En av de vanligaste fallgroparna i jakten på välmående är perfektionismen som leder till en ständig strävan efter "självförbättring" - vilket paradoxalt nog kan bli ett hinder för just välmående och inre utveckling.
Perfektionism – En djupt rotad strategi
Många av oss har lärt oss tidigt i livet att vårt värde är kopplat till prestation. Kanske var det förväntningar från skolan, familjen eller samhället som skapade en inre övertygelse om att vi måste vara "duktiga" för att bli älskade och accepterade. Det klassiska "duktig flicka"-syndromet är ett tydligt exempel på hur flickor ofta internaliserar budskapet att de måste vara perfekta, plikttrogna och alltid räcka till.
Dessa tidiga lärdomar kan leda till att perfektionism blir en djupt rotad överlevnadsstrategi. Vi strävar efter att undvika kritik, avvisande och att känna oss otillräckliga genom att försöka vara felfria. Men det är en strategi som sällan leder till välmående på lång sikt.
Självförbättring – En fälla för självkritik?
Paradoxalt nog kan även idén om "självförbättring", som på ytan låter så positiv, förstärka perfektionismens grepp. När vi ständigt fokuserar på vad som behöver "fixas" eller "förbättras" med oss själva, bekräftar vi den underliggande tron att vi inte är tillräckligt bra som vi är.
Detta skapar en ond cirkel:
Identifiering av "brister": Vi letar efter det som är "fel" med oss.
Krav på förändring: Vi sätter upp höga, ofta orealistiska, krav på oss själva.
Självkritik vid misslyckande: När vi inte lever upp till kraven (vilket är oundvikligt när kraven är konstant perfektion), förstärks självkritiken och känslan av otillräcklighet.
Ökad strävan efter perfektion: För att undvika obehaget, försöker vi ännu hårdare att bli perfekta, vilket driver cykeln vidare.
Resultatet är inte ökat välmående, utan snarare förstärkta känslor av ångest, otillräcklighet och en ständig inre kamp. Tänk om det inte är något fel på dig att "fixa"? Tänk om du redan är tillräcklig?
Bryt cirkeln – Från kamp till acceptans
Att bryta sig loss från perfektionismens bojor handlar inte om att sluta bry sig eller att bli "medelmåttig". Det handlar om att skifta fokus från yttre prestation till inre välmående. Det handlar om att:
Identifiera din inre kritiker: Bli medveten om de röster som driver dig till perfektion och ifrågasätt deras sanning.
Utmana gamla mönster: Förstå att perfektionism en gång var en skyddsmekanism, men att den nu kan vara ett hinder.
Praktisera självacceptans: Acceptera att du är en ofullkomlig människa med styrkor och svagheter – precis som alla andra.
Fokusera på framsteg, inte perfektion: Fira små framsteg och lär dig av dina erfarenheter, istället för att straffa dig själv för varje snedsteg.
Att släppa kampen mot sig själv är en av de mest befriande handlingar du kan göra för ditt välmående. Det är då du kan börja bygga en grund av självmedkänsla som håller, oavsett yttre prestationer.
Ta hand om dig,
Olivia
PS. Om du vill ha hjälp att släppa kampen mot dig själv ska du inte missa mitt medlemsskap för kvinnor. På torsdag är det dags för gruppcoachning med just detta som tema. DS.
När ribban ligger för högt är det lätt att “misslyckas”