Vilka mönster fastnar du i?

Är det att inte låta dig själv vila förrän varenda smula och pinal är bortstädad?

Är det att skjutsa någon fastän hen kan ta bussen - bara för att du får dåligt samvete om du väljer att vila?

Är det att bli defensiv och sur istället för att säga: “Vet du, det där känns inte okej för mig.”

Är det att säga “allt är bra med mig” fastän du gråter i din ensamhet på kvällen?

Oavsett vilket mönster du har - kom ihåg att du inte är konstig för att du kämpar med det. Det berättar något om dig: nämligen att en gång i tiden så hjälpte du dig själv bäst genom att bete dig som du nu gör.

Lyssna på ditt mönster. Det hjälper dig komma närmare dig själv.

Och var snäll mot dig själv just på grund av att du kämpar med ditt mönster. Just nu är det inte så lätt att vara du. Det är inte lätt att vara fast i ett mönster som man mår dåligt av men som man får ångest av att försöka bryta.

Självmedkänsla är medicinen.

Vill du ha mer hjälp med dina mönster?
Just nu tar jag in nya klienter för terapi, både digitalt och på plats i Uppsala. 

Ta hand om dig!
Olivia