Gränssättning: Nyckeln till trygga och äkta relationer

Många av oss har lärt oss att vara till lags, att sätta andras behov före våra egna, och att undvika konflikter till varje pris. Men vad händer när vi ständigt offrar oss själva för att bevara freden? Ofta leder det till att vi känner oss överkörda, inte respekterade och att våra relationer saknar den trygghet och närhet vi längtar efter. Att sätta gränser är inte en aggressiv handling, utan en kärlekshandling – både mot dig själv och mot dina relationer.

Närhet utan gränser är gränslöshet

Om vi inte hade fått säga nej någonsin hade vi varit tvungna att alltid göra allt som alla andra vill. Det kan ingen må bra av. Men många människor tror att det är så det måste vara, eftersom de själva blivit behandlade med besvikelse, anklagelser och rentav fientlighet från personer de litat på, när de sagt ifrån. Lärdomen är: om jag ska vara nära någon annan får jag inte sätta gränser. Men det är inte närhet utan gränslöshet. Konsekvensen av det blir att dra sig undan av rädsla för att falla offer för gränslöshet och upplevelsen av att bli kvävd av andra.

Gränssättning som en kärlekshandling

Att säga nej är att alltså värna relationen. Det skapar tydlighet och trygghet, minskar slitningar, önsketänkande och besvikelse. När vi sätter gränser visar vi respekt för oss själva och den andra personen. Vi lär oss att vi kan och får försvara oss, vilket bygger tillit till vår egen förmåga att navigera världen och andra människor. Gränser blir inte hotfulla, utan välkomna, eftersom de hjälper oss att ha relationer i balans. Och när vi vet att vi både kan och får sätta gränser när det behövs, så vågar vi också släppa andra inpå livet. För det känns tryggt och inte kvävande.

Att våga sätta gränser är alltså något som hjälper dig att bevara dina relationer. Utan gränser går vi under eller flyr. Och det är ingen hjälpt av.